FRÅN TORGET I HÄRNÖSAND TILL EU-PARLAMENTET I BRYSSEL - 20 ÅR AV OPINIONSBILDNING!

Det är många som gör det den 5 december. Riktigt hur många är det ingen som vet. Inte ens vi själva i 5i12-rörelsen. Och vi vet heller inte riktigt var. En har blivit två. Två har blivit fyra. Fyra har blivit åtta. På många olika sätt och med olika medel. På hundratals orter runt om i landet.

Det är en förmån att få jobba i 5i12-rörelsen. Vi tillhör som många andra det civila samhället.

Frivilligorganisationer med hundratusentals eldsjälar som idogt, engagerat och ideellt arbetar vidare. Vid sidan av seriösa och oseriösa mångfaldskonsulter. Jomenvisst, av det etablerade samhället får vi numera ofta en klapp på axeln - men inte mer. Ibland funderar många av oss om vi bara "städar" efter det etablerade samhällets misslyckanden och brist på ansvarstagande. Då känns det tungt. Men vi kommer alltid igen.

Speciellt stiger temperaturen för oss i 5i12-rörelsen den 5/12 klockan fem i tolv. Då har vi vår nationella manifestationsdag mot rasism och främlingsfientlighet. Möten på gator och torg runt om i landet. Det kan också vara en temavecka i skolan eller en musikgala mot rasism. Klassisk opinionsbildning efter lokala förhållanden. En liten lokal förening i Härnösand med ett mer eller mindre löst nätverk över landet och även utomlands.

Numera har även politikerna vaknat och gör en 5i12-manifestation både i riksdagen och i EU-parlamentet i Bryssel. Det tycker vi att vi har rätt att vara stolta över. Från det lilla torget i Härnösand till maktens korridorer i EU-parlamentet i Bryssel. En tjUgoårig resa i opinionsbildning. Ja, alla deltar inte där heller. En del drar sig undan. Till och med motarbetar. Vill hellre ha egna fördelar.

Sara skulle ha fått vara med. Det skulle hon ha uppskattat. Hon var 17 år och en av de ungdomar som 1988 startade det hela på torget i Härnösand. Hon ville sätta stopp för den rasism och diskriminering som flyktingarna i stan då utsattes för. Hon sade ifrån, tog ställning och ville att fler skulle göra det. 

Men Sara mördades av en ung flykting året därpå. En chock. Ingen förstod. En förlamning. Men Saras pappa tog över. Trots sorgen. Driver tanken om solidaritet och människors lika värde vidare. Ledarskap och civilkurage. Och Saras engagemang lever vidare. Genom tusentals människor. Inte bara den 5 december.

I Mönsterås gör dom det utanför Domkyrkan. Och prästen står alltid där i främsta ledet. Och i Motala är det kvinnan som kommit lite till åren och som ringer igen och undrar om årets upprop är färdigt. I Södertälje och Norrköping  har man samlats i många år. Där kan du till och med få ett fint 5i12-pris om du kämpar för människors lika värde. Komma i tidningen och bli berömd. En präst, en 12-årig skolelev och en idrottsledare tillhör de som fått priset.

Mångfald pratas det gärna om numera. Det har blivit något av ett mantra. Alla säger sig arbeta för ökad mångfald. Men bevekelsegrunderna varierar. En del ser mångfald liktydigt med fri arbetskraftsinvandring. Mohammeds utbildning blir viktigare än Mohammed. Visst, ett arbete är ofta nyckeln men det löser inte allt. 

Själva begreppet mångfald har också kommersialiserats. På många sätt. "Länge leve mångfalden!" Det stod det att läsa i en påkostad annons på DN: s förstasida. Det var livsmedelskedjan Vivo som ville berätta att man minsann inte bara sålde "egna" varor utan allt från Findus till Felix och från Gevalia till Zoegas. Det är många som åker med i mångfaldståget just nu. En del i första klass och andra med rabattbiljett.

Mycket återstår att göra. Segregationen och diskrimineringen ökar faktiskt inom bostadsområden, arbetsplatser och skolor och även inom det politiska livet. Det visar flera offentliga utredningar. Kvar har blivit ett utanförskap som leder till passivitet, desperation och våld. Ett kallare och hårdare Sverige. Den självklara principen om människors lika värde syns fortfarande mest i högtidliga deklarationer.

För oss och för många andra frivilligorganisationer och enskilda eldsjälar är ledstjärnorna solidaritet, medmänsklighet och människors lika värde. Det kan inte nog tydliggöras. Det upprepar vi ofta - även för oss själva. För det är lätt att gå vilse i den dunkla mångfaldsdjungeln om inte man har ett ideologiskt rättesnöre att hålla sig till.

Vi ses och hörs alltid den 5 december! Lycka till !

Anders Bergman